fredag 27 mars 2009

Dagen gick fort i Krokstugan!


Nu drar det ihop sig. Dagen till ära tänkte vi försöka åka några sista åk för säsongen. Thomas och jag delade upp förmiddagen. Jag gick först ut i backen och var faktiskt först upp i liften. Vilket bemötande från liftpersonalen, pigga, allerta och hälsade "Godmorgon" i kör. Lustig känsla men ack så trevlig. På långa vägen upp hann jag ladda många tankar om var och hur mitt åk skulle bli. När jag sen passerade trädgränsen insåg jag att jag skulle få stark motvind för att kunna ta mig ner i skogen. Det blev 2 åk och jag njöt varje sväng jag gjorde mellan fjällbjörkarna i skogen. Något pistbränn senare och mina kinder var lika stela som Lizz Taylors...
Jag sökte upp Thomas och Elis i lekstugan vid Tännporten. Elis var uppspelt av att äntligen få tillgång till ett lekrum! Han lekte med dockor, lego och möblerade om i tvåvåningshuset. Han jobbade hårt på förmiddagen och ville givetvis inte åka hem till lunch. Ett gott betyg till de som har lekrummet, tycker jag. Efter lunch drog det ihop sig. Vi började packa och förbereda för städning. När Elis sovit middag så ville han hinna med att säga hejdå till kompisarna i Krokskogen, så mamma och lilla E åkte till liften och körde 2 åk när Elis säger:"Nu vill jag åka hem, jag har sagt hejdå nu, till alla." Vad gör man som mamma? Ja, det är ju bara att pallra sig hemåt då!
Nöjd är jag ändå med vår vistelse i Tänndalen. Elis har utvecklats otroligt på skidor och han kan åka skidor! Även om han inte vet det själv! Idag när vi åkte i Krokskogen så väjde och sladdade han som aldrig förr, men med stöd av mina stavar. Han tror att han åker med stöd, men i själva verkligheten sköter han sig själv. Det kommer att vara sååå lätt för honom att komma igång nästa vinter, vilket vi alla ser fram emot.
Tanken är att avsluta bloggen nu, eftersom vi åker hem tidigt imorgon. Jag kommer att köra en turné med katterna och lämna dem på "hotell" och vidare lämna av Cookie hos mormor. Hon har repat sig bra sen operationen och jag hoppas hon kan få semester hemma i Kolbäck. Efter lite tvätt och en ompackning så beger vi oss på söndagmorgon till Teneriffa. Vi önskar oss en varm och skön vecka där äntligen farmor och farfar får lite tid med lilla E. Tack för att ni följt med oss på vår resa genom vintern!

Tack å hej leverpastej.

torsdag 26 mars 2009

Hej och hå.


Jo då, det blev skidåkning idag med. Vi börjar känna oss lite tjatiga vid det här läget men, det är ju det en vintersemester går ut på. Tom Elis har byggt muskler, man ser konturerna på vadmusklerna... Det märks när han svänger i branterna att han orkar hålla i plogen. Han kör visserligen på skär med sina skidor men han orkar även bromsa. Han tycker det ser häftigt ut när andra sladdar men själv har han inte kommit på hur man gör. Han övar på carvingsvängar och ökad hastighet, till sin mors förtret...

Idag lyxade vi med en lunch på Krogen. Efteråt åkte vi upp i knappliften där Hanna stod, hon har blivit Elis liftfavvis. Hon är kanon med barn och idag skulle Elis visa henne hur duktig han blivit. Grädde på moset blev ju sen när hon på eget initiativ kommenterade åket och hur duktig E blivit... Lite generad men stolt blev han, vår son!

Elis har självkänsla på skidor nu, om han får hålla i mammas stav. MEN, idag åkte han faktiskt på eget bevåg några svängar i en skogsbana. Kul och det gick hur bra som helst. Sen kom han ju på att han hade gjort det själv och då blev det lite besvärligt... Han har även åkt genom en snögrotta och gjort 2 svängar för att komma ner till mig som tog imot honom. Allt går jättebra tills han kommer på att han åker själv, då sätter han sig ner eftersom han inte tror att han har lärt sig bromsa. När man tänker på det så är det ju rätt naturligt. Vem skulle vilja slänga sig ut för en sluttning med något långt på fötterna utan att kunna bromsa??? Eftersom E tycker det är roligt att åka med stav, så gör vi det, trots att han inte behöver den. Det viktiga är ju ändå att han tycker det är roligt. Just därför åkte vi sittlift även idag, det är ju så spännande...

onsdag 25 mars 2009

Jippi! Solen sken även idag.

Vi vaknade till en bister morgon, hela 22 grader kallt. Elis har jobbat hårt de sista dagarna och vi beslutade oss för att bara vara hemma idag. Jag och Cookie gick ut i solen för att testa kylan, överraskad insåg jag att solen värmer bra nu och det kändes inte så farligt. Det är ju svårt att sitta inne en dag med klarblå himmel, men vad gör man igentligen om man inte ska åka skidor???

Lite idétorka hade vi allt. Det är tur man har en son som ser saker och ting annorlunda. Vi tog oss ut på tomten. Medan Elis undersökte var katterna tog vägen så gick pappa och funderade på ett "skiddrop" från granntaket. För er som inte vet vad det innebär så betyder det att hoppa med skidor. Nog för att vi har mycket snö, men själv är jag inte tokig nog att komma på tanken. Elis ville gå ut på isen så vi tog oss dit för att se om fiskarna vaknat, men men, inte idag heller...
När sen Elis tog sin lilla lur efter lunch insåg jag att jag hade lite abstinens. Allt jag åstadkommit idag var ju en hundpromenad, motion är verkligen beroendeframkallande. Jag tog mig ut i backen och kände verkligen för att bränna av några riktiga carvingsvängar. Efter en timma fann jag mig, konstigt nog, lite "uttråkad". Ska jag åka pist i 2 timmar? Nja, en snabbvända i skogen kunde jag ju unna mig. Sagt och gjort, var bara tvungen, kan inte hålla mig i pisten längre. Offpiståkning är för kul! Hittade dessutom formen för kortsväng idag, kul! Det kändes skönt att jobba lite med skidtekniken, efter att musklerna börjat infinna sig igen...

Glad i hågen ringde jag hem och insåg att grabbarna inte suttit lottlösa hemma i stugan. Pappa hade hyrt skoter medan mamma brände lagg. Turen hade gått till Malmbäcksstugan på fjället och sen lite allmän rundkörning. Elis tyckte det var häftigt. Jag lyckades få en glimt av dem innan de strax före 19 lämnade tillbaka skotern för kvällen. Jag tror att turen hade varit med njutbar om det varit några grader varmare, men man tager vad man haver...


tisdag 24 mars 2009

Solsken


Ännu en solig dag lider mot sitt slut. Vi har inte varit bortskämda med fint väder under de här veckorna. Det här var den fjärde dagen totalt sett som solen lyst från en molnfri himmel.

Lookie lookie, no hands...

Vi passade på och tog oss iväg tidigt till backen för att utnyttja vädret maximalt. Efter lite strul så kom vi äntligen igång och J & E stack iväg ut i backen för att svänga lite. T såg till att tända upp en av anläggningens grillar och förbereda för lunchen. Vi satt i snön och njöt av nygrillade hamburgare tills dess att E blev otålig och ville ut och åka igen. Vi gjorde att par åk i "stora backen" i Hamra, Headstråket. Innan vi åkte iväg till en barnbacke med gupp i. Där åkte vi ett par åk innan det var dags för E att nanna en stund.
Medan E sov for pappa ut och åkte lite för sig själv. Inget märkvärdigt. Jag hittade lite lössnö i skogen, provade att droppa en hängdriva och åkte lite piståk däremellan. Efter en stund så tänkte jag att J skulle få chansen att ta ett par svängar även hon, men när jag ringde hade hon träffat på en kille som lyckats dra lillfingret ur led. Lycklig som ett barn över att få bevittna detta och dessutom få chansen att reponera det så avböjde hon skidåkningen till förmån för fingret. Vi prioriterar olika. Så är det bara. Jag tog ett par svängar till och lekte lite i ett par hopp i barnbacken innan vi tog mellis.

Efter mellis ville E åka sittlift igen. Vi bänkade oss och njöt av färden, solen värmde gott. Under nerfärden så åkte E och lekte med skidorna, han har kommit på att man kan kanta skidan för att få den att svänga. Problemet ligger i att han fortfarande vill att mamma eller pappa åker bredvid och håller i en stav. När han sen gör sina carvingsvängar är det inte helt lätt att hänga med eftersom hans skidor har en svängradie på knappt 5 meter medans pappas har en radie på 16. Hans svänger fortare...



Det är dock väldigt kul att han kommit på det. Vi önskar bara att han kunde lära sig bromsa också. Åker man som han gör ökar bara farten hela tiden. Han verkar gilla det men mamma och pappa är lite mer tveksamma till just det upplägget. Vi tränar vidare!
Efter dagens äventyr i backarna valde J att ta med Cookie på en promenad och E & pappa gick på tur med längdskidorna nere på sjön. Vi åkte iväg till ett utlopp från en bäck där isen smält inne vid land. E ville titta om fiskarna var vakna. Det var de inte. På vägen tillbaka till stugan igen så fick E upp farten ordentligt. Han stakåkte(!) till och med. Jag har inte sett honom göra det tidigare och inte J heller. Det är fantastiskt att få vara med och se allt han lärt sig under de här veckorna! Som stolt förälder får man väl kosta på sig att säga att han är otroligt duktig.



Morgondagen ligger fortfarande framför oss, vi har diskuterat att eventuellt hyra skoter för att göra en tur upp på fjället. Vi får se hur väder och vind blir innan vi bestämmer oss.


måndag 23 mars 2009

Lekstuga för oss alla!

Snön fortsätter att falla. Idag har vi haft lekstuga allihop. Thomas var ivrig och stack ut i backarna på förmiddagen. Efter en stund ringde han hem, med glädje i rösten. Skogsåkningen var kanon och mycket av snön låg där, fluffigt! Vi bestämde oss för att köra halva dagen var. Efter lunch visade det sig att även lilla E ville åka. Samma resa som de andra dagarna skidor, hjälmar, pulka, snuttis, mellis, ja you name it, allt var åter igen packat i den lilla volvon. Jag tog mig 4 långa och härliga åk vid Svansjöliftarna. Mina nya skidor är som himmelriket. Jag lyckades åka ospårat alla gångerna och det märks att musklerna har fått jobba dessa veckor. Jag var i himlen under en timmas tid. Ahhh.

Efter mellis körde Elis stenhårt en timmas tid. Idag har han lekt på skidorna. Han börjar få självkänsla på skidor. I liften stog han och trixade, på en skida!!! I Krokskogen åkte han velodrom och drev på mer fart än han redan hade. Han hittade nya vägar och åkte ut i lössnön så fort han fick chansen. Idag har vi lekt och busat på skidor, äkta skidglädje, underbart!






När vi väl var hemma, fanns det mer energi kvar. Elis och pappa åkte pulka och numera är det "riktiga" backar som gäller. Ju brantare desto bättre... Jag tog med Cookie ut på en promenad där vi kunde leka av oss. Cookie är beundrandsvärt pigg, hon hoppar och skuttar runt och försöker leka dragkramp med kopplet. Hon beter sig som en valp, jag vet inte vad som flugit i henne. Man kan inte gissa att hon opererades för 4 dagar sen. Livet är helt enkelt underbart en dag som denna. Vi njuter av att bara vara.

Imorgon ska solen äntligen lysa.

Ahhh...


söndag 22 mars 2009

En dag i videons tecken.

Snön har fortsatt att falla och gjorde så till ca kl.15 idag. Vi gjorde en repris på gårdagen och åkte till backen efter lunch. Medan Elis sov i bilen fick jag äntligen chansen att bränna lagg i pisten. Tyvärr var en av liftarna stängd pga hård vind så jag fick kasta om planerna i sista stund. Det gjorde inte ett dugg. Det är som att meditera och fylla på energi när man ligger och carvar i en nästan tom backe. Det märktes att det var bytesdag idag också. Jag hade goda möjligheter att åka av mig en stund. Allt eftersom så bröt solen igenom och tog över.

Jag stämde träff med grabbarna i backen och vi började vår färd till Buskvallen Inn där vi tänkte fixa mellis. Efter det så började egentligen dagens äventyr. Upp med ankarlift och med lilla E i pappas famn tog vi oss förbi några backar och närmade oss därmed de gröna backarna. Elis var stormförtjust över att få åka i famnen och ha fjärilar i magen. Resten av dagen talar lite för sig själv via våra videos nedan. Elis utvecklas och kör mestadels själv, men som bekant så gör han inget utan att veta vad han gör. Vårt lilla "stavtrick" gör susen för självförtroendet och det gör att Elis törs åka varhelst. Vi fortsätter så här och ser om han i något skede vill åka skidor helt själv, det återstår att se. Nu har vi ju en knapp vecka kvar att njuta av denna semester.

Hoppas ni har överseende med lite skakiga filmer, det är utvecklande att filma, åkandes baklänges i Krokskogen, även för en gammal skidlärarräv...

Å så en till...

Å en till...

Åter till renarna...


lördag 21 mars 2009

En flygande färd genom skogen.


Idag var det hemresa för mormor och morfar. Efter en god middag igår kväll var vi nog alla lite mosiga imorse. Vi vinkade adjö strax innan lunch och då laddade vi andra för några svängar i Krokskogen. Elis sov en stund i bilen och kom på skidor direkt efter.

Han var laddad för att åka ankarlift. Han har fått för sig att om man åker ankarlift är man stor. Vi tog några åk i Krokis och Elis har nu börjat svänga själv. Han har fortfarande lite svårt med lutningen i backen, han hasar lätt i sidled när det lutar på lite... Nu kan man faktiskt säga åt honom att svänga och han gör det. Bromsen däremot vill han inte veta av, lite typiskt vår lilla son, allt ska gå fort!

Vi stötte på pappa och lyckades hitta nya stigar i skogen. Vi tog oss faktiskt ända bort till Buskvallen där vi fyllde på med mellis. Kaxiga som vi var åkte vi upp med ankarliften och hoppade av nära toppen. Pappa gjorde svängar och mamma och Elis åkte bakom. Vi har ju fortsatt med "stavbromsen" då Elis inte verkar gilla bromsen... Efter ett lyckat åk tog vi oss tillbaka till barnbacken och åkte i gupp. Det är otroligt bra balansträning och Elis verkar inte bry sig om att man ibland kan ramla, i alla fall i guppen. Han skrattar med förtjusning när det pirrar i magen. Det har verkligen lossnat för Elis och när vi sen satt i bilen så fnittrade han hela vägen hem. Han sa:"jag vill åka skidor, fast liften är stängd." Så imorgon blir det nog en tur tillbaka till Krokis. Elis har lovat att visa mig renarna som lever i skogen, så nästa äventyr blir att ta oss dit på skidor...


Både Elis och mamma var trötta i benen efter dagens turer. Mamma får ju bromsa för två och har äntligen återfått rump- och benmuskler. Semestern har nog gjort oss alla lite nytta och gett en hel del träning...

fredag 20 mars 2009

Vilodag för oss alla



Solen lyser med sin frånvaro igen. Efter en lysande dag igår så ligger locket på idag. Till trots, ville Elis åka i Kroksogen med pappa. Sagt och gjort, Vi andra skjutsade de tu till backen där vi lämnade dem en stund. Mormor ville se Hamra området och shoppa lite. Innan det var dags för lunch hann vi faktiskt se Elis åka i Krokskogen. Han var mäkta stolt över att visa upp sina färdigheter för mormor och morfar. Vi verkar ha hittat lyckokällan för lilla E, Krokskogen har allt! Som stolta föräldrar rider vi på sunamin, den stora vågen...

Cookie har vilodag idag. Vi gjorde en riktig resa igår. Vi startade kl.01 på natten och anlände till veterinären ca kl.7.30. Livmoder och äggstockar åkte ut och de hittade cystor i livmodern, så det känns mycket skönt att det hela blev gjort. Medan Cookie försökte sova ruset av sig, försökte matte få sig en tupplur på golvet, inför hemresan. Det gick så där, var lite för hög på kaffe och cola. Allt gick bra och med en liten tupplur utanför Hedemora så var vi båda nyktra och hemma igen kring kl.21.30. Jag är imponerad av Cookie, hon är tapper. Hon skuttar runt och är lycklig som vanligt. Tyvärr skickar jag henne i säng när hon brusar upp, hon bör ju hålla sig lugn så att såret håller ihop och kan läka...

Eftermiddagen skulle äntligen Thomas och jag få chansen till barnvakt och kunna bränna lagg tillsammans! Vi drog till Ramis och morfar och mormor skulle åka på turné med Elis och kolla omgivningarna. När vi väl anlände, insåg vi att liften vi ville åt var stängd och det blåste ca 25m/s. Det blev ganska värdelöst! Vi hade fel skidor, hade liksom räknat med offpist åk! Snön var varm och tung och efter 3 åk så föredrog vi en fika med de andra. Vi tog en snabbfika och förberedde oss för vår middag på Krogen ikväll.



Elis hade tur, Sara, från skidskolan, jobbade ikväll. Elis blev lyrisk och kände sig som hemma. Han kollade inredningen och såg till att leta rätt på Sara mellan alla stolar flera gånger under kvällen. Det är inte utan att han blev uppmärksammad i hela baren. Vår son är som bekant, väldigt verbal... Med lite pyssel så lyckades vi hålla lilla E vid bordet under middagen. En lyckad kväll, med otroligt god mat och en eloge till kocken med tanke på familjen allergi som anlände.

torsdag 19 mars 2009

Pulkaåkning





Dagen har gått i pulkaåkningens tecken. I alla fall för E. Pappa har släpat runt en gammal dubbelpulka på fjället idag, ett tungt men kärt besvär när dagen ser ut som idag. Solsken och svag vind...

Mormor och morfar har hu kommit på besök så pappa och E bestämde sig för att visa Funäsdalens bästa sida. Vi åkte en händelserik skotertur upp till Andersborg. E fick vara med om att köra fast med en skoter (morfar fick till slut vara barlast för att få skotern att driva ordentligt) och att krocka med en snövessla. Efter det äventyret skidade vi över till Malmbäcksstugan för luncha. Pappa blev hett villebråd bland turrävarna när han lagade mat på stormkök utanför stugan. Det var allt från glada tillrop angående det "fältmässiga" i att laga mat "på riktigt" till frågor om färdvägar. Jag måste sett väldigt rutinerad ut...

Efter en god lunch så valde vi att åka med solen i ansiktet och vinden i ryggen ner till transitspåret mellan Tänndalen och Funäsdalen och sedan vika av tillbaka till stugan. Det visade sig vara helt rätt, ialla fall om man lyssnade på de stackare som åkt åt andra hållet och slitit i motvinden.

E valde att hålla sig i pulkan hela dagen idag och det var ivriga påhejningar när han bredsladdade med pulkan ner för backarna tillbaka mot Tänndalen.


Mormor och morfar var lite ovana med att åka i de ospårade nerförsbackarna och det blev ett par vurpor till lilla E's förtjusning! Att ropa "Häng med då, mormor!" när hon precis stått på huvudet i snön är humor som pappa uppskattar...

Vi tog oss dock ner helskinnade med undantag av lite krampkänning för mormors del. Medan pappa och morfar lämnade tillbaka pulkan avnjöt E och mormor mellis i solen på skidstadion.

E verkade fått blodad tand på pulkaåkning under dagen och han drog sedan med pappa på pulkaåkning i den brantaste snöhögen inom synhåll från huset. Att åket slutade med en tvär kant ner på en plogad väg gjorde att pappa avhöll sig från åkning där. Jag kände smärtan i ryggan av att föreställa mig hur stum smällen skulle bli när man for ner på vägen så jag beslutade mig för att avlasta landningen lite för E när han kom susande ner för backen. Det gick undan kan jag lova och färden slutade i en snövall på andra sidan vägen under ett hysteriskt skrattanfall. Av rädsla. Tre gånger.

J och Cookie har ju som sagt varit på utflykt till veterinären idag. Allt verkar ha gått och bra och en trött matte och en lika trött vovve är i skrivande stund på väg tillbaka "hem" igen. De har varit på resande fot sen klockan ett i natt. Hoppas bara att de sista 13 milen går bra de också!

Nu tänker jag softa i soffan ett tag med ett glas rött som matchar den röda näsan...

onsdag 18 mars 2009

En helt vanlig underbar dag!



Vi vaknade till samma snöstorm som vi somnade till. Jippi... Denna gång såg vi till att låna grannens snösläde för att få bort snön. En dryg decimeter tung snö som skulle bort från altan och uppfart. Medan jag jobbade mig svettig utomhus, gjorde Thomas det inomhus, städdag!

Efter en sen lunch drog det i skidtarmen. Jag har ju inte hunnit åka de där offpiståken vid Svansjöliftarna som jag brukar. Precis som YR förutspått så klarnade det upp lagom efter kl.14. Jag tog fart och siktade ut bland fjällbjörkarna... Vilken tillfredsställelse! Med snö ända upp till låren susade en sjukt nöjd Jenny nerför berget. Vilken snö! Den lätta pudersnön fluffade när jag for fram, mycket närmare himlen är det svårt att komma för mig...

Efter några åk var benen rätt fyllda med mjölksyra, eftersom träningen är lite eftersatt. Jag siktade mot barnbacken där Elis ville åka några åk. Vi provade idag en ny stil, för att Elis ska känna sig trygg. Det visade sig fungera riktigt bra. Det är en egen skistoper, se film nedan. Han åker faktiskt själv med en lätt kontroll från pappas sida. Han var lätt euforisk över att få åka i Krokskogen och som grädde på moset fick han även åka ankarlift med mamma och pappa...

Till kvällen så har vi nu fått sällskap i stugan, mormor och morfar har anlänt från Sälen. Elis blev en aningens uppspelt men har nu kommit till ro och somnat. Vi ser fram emot lite samkväm, innan jag och Cookie ska ge oss iväg på vår tokresa. Kring midnatt reser vi tillbaka till Mälardalen för en operation hos veterinären. Returen går på torsdageftermiddag när Cookie är pigg nog att åka ca 55mil... Här går det undan.

På återseende...

tisdag 17 mars 2009

Snöstorm och solsken


Vädermedvetna som vi blivit har vi kollat YR varje dag. Det är en norsk vädersida och den stämmer otroligt bra i sina prognoser, må jag säga. Dagens prognos var snöbyar och sen lite sol mitt på dagen. Vi väntade ut de värsta snöbyarna och drog oss mot Hamra. Väl där så hann vi ett åk innan det snöade på alla ledder. Vi fick snabbt ge upp och åkte till Krogen, där vi tänkte utmana kocken att fixa lunch åt familjen allergi. Det klarade han med bravur, kan verkligen rekomendera Krogen i Hamra.

Mellan snöbyarna så dök solen upp och efter lite snack med bybor insåg vi att tanken vi hade att dra till Funäs nog var rätt. Döm om vår förvåning när vi kom ner till byn så sken solen. Den hängde i till ca kl.15, precis som YR hade förutspått... Vi hade tur och såg en snökanon precis utanför bilen, det räddade oss. Elis blev klarvaken när han insåg att han nu skulle få se en riktig snökanon, precis som Mulle Meck!!! Vi hann inte mer än ut så kom ambulansen och en stund senare annonserades via högtalare att en ambulanshelikopter var på intågande. Olyckliga omständigheter men "den enes bröd..." Elis blev hänförd och det försökte vi rida på. Vi fick några svängar i barnområdet och Elis har idag åkt replift, vilket vi lyckades fånga på video.




En liten shoppingvända på ICA, 1200kr fattigare och det var middagsdags. Det är otroligt vad dagarna går fort här och veckorna med för den delen. Vi ska ju för sjutton snart hem igen. Ja, i alla fall Cookie och jag. Vi drar en snabbrepa till veterinären på torsdag, då hon blir av med livmodern. Vi hoppas att hon ska må bättre nu och hinna komma i fas innan matte måste lämna henne till mormor en vecka. Håll tummarna för oss på torsdag morgon!

måndag 16 mars 2009

Idag vaknade vi av att Elis var hungrig. Han sa att han ville vara hemma idag. Visst, det har varit lite slitigt och med en förkylning i kroppen så kunde en vilodag vara på sin plats. Sagt och gjort Elis och jag har degat. Vi tog oss ut efter lunch, lagom när solen tittade fram. Thomas kom då hem från backen och var rätt nöjd.

Vi gjorde ett utkikstorn av snöhögen och pappa byggde ut grottan till ståhöjd för Elis. Sen spenderade vi en hel del tid med att leta efter Elis bilar, i det parkeringsgarage han hade byggt. Han hade gömt bla vita bilar i en snöhög... Problemet var att han själv hade glömt i vilken snöhög och var i snöhögen han hade parkerat dem. Det tog musten ur honom och han fick ta en tupplur i pulkan medan vi andra tog en promenad på sjön. Lagom när vi var tillbaka kom snön och vi tog en paus med att titta på filmen The cars för sjuttioelfte gången...

Nu närmar det sig middag och ännu en dag har runnit till sitt slut för junior. Imorgon tänkte vi prova skidorna igen!

Tack å hej, leverpastej.




söndag 15 mars 2009

Ville Vessla

Så fick då äntligen lilla E åka snövessla.


Efter lite överväganden runt frukostbordet så beslutade vi oss för att ta vesslan upp på fjället för att tura lite. Vi packade väskorna och tog vesslan upp till Andersborgsstugan. Lilla E sken som en sol hela vägen upp, han har väntat ett helt år på att få åka vessla. Förra året blev vesselturen till en skotertur och det var bra, men inte riktigt som att få åka vessla...

Uppe på fjället insåg vi snart att åt vilket håll vi än tänkte åka, så var det fel. Solen hamnade ju i ryggen! Vi gjorde en kortare tur ner till en sjö där vi grävde ner oss i en driva och avnjöt en saffransdoftande fisksoppa med aioli. På barnmenyn stod det köttbullar och spagetthi, vilket även det verkade smaka bra efter en tupplur i pulkan.

Efter lunch ville även E passa på att prova längdskidorna en stund. Han har hittills bara åkt utför så det var väl på tiden. Morsk av sina framgångar på utförsskidorna så skulle det åkas backar naturligtvis. Det gick dock över förväntan. Jag tror tränandet i pisterna har gjort resultat för balansen. Det gick hur bra som helst att längda också. Efter 5-600m så meddelade dock E att han ville åka pulka istället. Så fick det bli och vi åkte tillbaka till Andersborg igen för att fika innan vi började nedfärden till Tänndalen igen. Det var med viss fasa som pappa gav sig ut för sluttningarna med 25 kilo pulka som skjuter på bakifrån. Förra årets vurpor finns färskt i minne...
Det gick dock bättre den här gången, vesselspåret var brett, slätt och hade fin snö.
E hade ett styvt jobb att hojta på mamma så hon flyttade på sig när vi kom susande i spåret och utan några som helst kraschlandningar så stod vi plötsligt vid bilen igen.
Solen har lyst från en molnfri himmel även idag och det är inte utan att nosen har antagit en röd nyans på oss alla tre. Härligt!

lördag 14 mars 2009

Solsken, sittlift och en brant kille

Idag var det en sån där dag som det tyvärr inte inträffar allt för ofta. En sån där dag när allt bara stämmer. Solen sken från klarblå himmel, vinden hade bestämt sig för att lämna oss ifred och termometern visade -2°


Vi har varit ute precis hela dagen och njutit av en aldeles förträfflig vinterdag. Vi ägnade oss mestadels åt att åka med E i barnbacken. Han är verkligen duktig! (Sa en stolt förälder...) Han har idag åkt ensam i liften hela dagen och kört mestadels själv nerför backen. Vi passade på att ta en långlunch i solen med korvgrillning och middagslur i pulkan för E's del. Medan E sov passade J på att lufta sina skidor en stund medan T fortsatte att steka vid grillen.

För att få E att komma igång så mutade vi med att han skulle få åka sittlift. Pappa behövde bara viska sittlift till E för att han skulle vakna. Till skillnad från gårdagen då det tog en och en halv timme att få igång honom. På vägen upp i liften hade E långa utläggningar om hur snowboardåkarna "flygde" över hoppen, vilka backar han skulle åka i och hur försiktig man måste vara när man klättrar upp i liftstolparna...

Vi tog en fika uppe vid värmestugan vid toppen av Headstråket innan vi gjorde dagens åk nerför Gröngölingen. E åkte (med mammas hjälp) hela vägen ner till liften medan en stolt fader filmade begivenheten. Det var en strong insats av både mamma och E. 300 höjdmeter och ca 1200m långt åk tar på låren när man plogar hela vägen!

Det blev en tidig kväll för E ikväll medan T och J genomlider den där skvaliga musiktävlingen i SVT. I brist på ork att göra nåt vettigt.
Och nu något för våra yngre tittare!

Vi hörs och störs!
/TJE

fredag 13 mars 2009

Blåsigt värre!

Ska man tro på skrock? Fredagen 13:e började i alla fall inte bra. Med en snitthastighet på 29m/s var vinden ganska ihärdig. Ensam försökte jag sätta banan i barnområdet i rejäl motvind. De flesta "portarna" hade blåst iväg och det började med att jag vackert fick knalla iväg 60m för att hämta den första. Låter kanske inte så jobbigt? MEN, det var givetvis inte i pisten utan, i lössnön och snö har vi ju som bekant här, ca 1,5m. Efter att ha kämpat i midjedjup snö gav jag upp och kröp fram. Tyvärr vaknade jag med en förkylningskänsla i kroppen så att sätta bana idag var inte så kul som det faktiskt kan vara...
Jag tog med mig barnen upp i halva backen men de stackarna blåste iväg även där. Första lektionen fick bli i barnbacken även om eleverna kunde mer. Det är inte så kul att spendera en lektion med att leka plockepin med sina elever... Konstigt nog så mojnade vinden plötsligt och lektionen efter gick det ju att åka till toppen.

Elis och pappa kom till backen redan vid 10 idag. Hamrakatten Tiger kom ut och hälsade på barnen. Elis blev lite blyg men vinkade i alla fall. Medan mamma jobbade så åkte Elis och pappa i barnbacken. Vad jag har förstått så åker Elis ner för backen utan att vara rädd för att ramla, vilket är ett enormt framsteg. Han vågar misslyckas! Glasstruten har utvecklats till en sväng, förhoppningsvis kan vi åka lite mer imorgon och kan då kanske få in en sväng till...

Efter att vi grillat hamburgare så råkade vi på en skoter. Elis och mamma tog en liten tur och pappa missade alltihop! Elis hade även turen av att kolla in en pistmaskin på nära håll. Allt detta tog musten ur vår son, han somnade i bilen på vägen hem. 2 timmar senare fick jag fortfarande inte liv i honom. När pappa kom hem så fick vi efter flera mutor upp honom ur soffan, resultatet ses nedan.



Pappa passade på eftermiddagen på att ge sig ut i backarna ett tag. För första gången med bra väder tror jag. Eller bra? Solen sken i alla fall och vinden var OK. Det blev ett par åk utanför pisterna men efter att ha gjort en "samuraij"* efter att ha missbedömt höjden på ett dropp så cruisade jag runt lite i pisterna och njöt av solen.
Jag tror J får justera mig ikväll det känns som att saker har flyttat på sig i ryggen efter min lilla fadäs. Nu tänker jag nog ta lite muskelavslappnande medicin och njuta av fredagskvällen. Vi ser fram mot morgondagen då man lovat klarblå himmel, vindstilla och runt nollan i temperatur. Fan tro´t!

*) Samuraij; Ett fenomen som kan uppstå nästan i vilken situation som helst. Oftast vid ett rejält tvärstopp av någon form. Även vid en rejäl vurpa eller en krock kan detta fenomen uppträda. Namnet kommer från det ljud som uppstår vi nämnda situationer. Tänk en rejäl utandning, jag menar all luft du har i lungorna samtidigt som du ljudligt säger "Huah!"

torsdag 12 mars 2009

Oväntad snöstorm.

Idag har det blåst en del. Medan mamma frös och jobbade i backarna, hade Elis och pappa lite mys kring hörnet . Lite varm saft och det var läge för att korsa vägen till skoterspåret. Elis mår bättre idag och ville stå lite på skidorna, till sina föräldrars glädje. En stolt pappa filmade några klipp, resultat ses nedan.


Mamma kom hem till lunch idag så vi fick äta tillsammans! Efter lunch började det toksnöa och blåsa upp ännu mer. Vi som skulle städa idag... Ja, för även om man är i fjällen så kryper en slags vardag inpå en. Sagt och gjort, vädring av täcken, i snöstorm, kanske inte det smartaste draget men ett måste. Dammsugaren är en katastrof och Thomas har mekat med den 2 gånger, trots det, suger den knappt alls! 2 livrädda katter senare så var det nog rent i alla fall.

Utöver detta så har vi haft en ytterst vanlig dag, jo, vi har förstås upplevt Konsum för första gången. Vilket faktiskt var en upplevelse, nu börjar vi förstå varför folk pratar om Konsum här uppe. Utbudet var faktiskt större, men långt ifrån våra butiker hemma, jag får nog lov att säga att Hallstahammars butiker framstår som ICA Maxibutiker i jämförelse. Vi undrar, vad äter folk här uppe, är man livegen? Annars är det tvärtom och så äter man samma sak dagarna i ända.

Elis har piggat på sig och lekt hela kvällen. Vi åker mycket bil och lagar mat, vilket är ungefär vad som händer i hans liv just nu. Förhoppningsvis får han lite ny input imorgon. Han ska få träffa Hamrakatten, Tiger, imorgon. Vill han sen åka lite i banorna i barnbacken så går ju det bra. Mamma har varit med och utökat barnbackens utrustning, allt för att barnen ska ha det roligt!

onsdag 11 mars 2009

Cooksa är invigd.

Jenny kämpar på i skidskolan i ur och skur. Idag tror jag vi haft alla slags väder på förmiddagen. Det märktes att det var onsdag bland småportarna, grinar en, grinar alla... Skönt att dagen är över, det vänder alltid och blir bättre efter onsdagen. Jag rundade av arbetsdagen med ett pass i bastun. Jag antar att jag lyckades så bra med tyskan häromdagen, att hennes granne också ville ha en behandling. Jag tog med mig bänken och packade in mig i bastun, drömmen vore ju att ha ett eget behandlingsrum...

Elis fick igår en present av pappa, filmen Cars. De två hade tittat på filmen på förmiddagen och jag möttes av en E som fullkomligen bubblade av information när jag kom hem. Han var lite bekymrad över den läskiga skördetröskan men diggar "towtruck Mator". Jag lyckades iaf få med Elis ut en stund idag, då febern drastiskt försvann natten som var. Han åkte runt i pulka en stund, resultatet ses nedan.



Innan middagen var det äntligen premiärtur för mig och Cookie. Vi tog oss upp i elljusspåret och drog ett varv. Säkerligen inte så långt men man måste ju trimma in ett radarpar. Det tar lite tid att mäta in stavtagen så det passar Cookies tempo och avtramp. Det var rätt mycket lössnö för henne så jag är ändå nöjd med vårt samarbete. Sista biten körde vi utan koppel och det gick nog bäst, om man bortser till att hon trampade rätt i spåren, fast hon var inte först med att göra det. Vi avslutade med att ta skoterspåren nerför backen, en duktigt brant backe och smala spår, men jag tog oss ner "lugnt och försiktigt". Jag tror Cookie tyckte det var skönt att ta ut sig lite, hon har intagit sovposition och jag ska snart göra detsamma.

PS. Vill bara visa en dam som är nyfiken på livet. Hon törs gå ut några minuter och kommer snabbt vid inkallning. Hm, jag kanske ska börja träna lydnad med Elin?!


tisdag 10 mars 2009

Feberyra

Natten var orolig. Elis var het som en kanon och hamnade i våra sängar redan innan mamma hann krypa till kojs. Han for runt i sängen ömsom gnydde han och ömsom hostade han. Jag hade ett pass mellan 01.30 och 03.30 där jag bökade med Elis och försökte få katterna att hålla sams. Elin flög på Gustav i kattlådan, när han ville göra sina behov. Hon hade barikaderat lådan som säng och ville därför inte alls dela med sig. Hur man nu kan vilja ligga på en sandbädd med olika typer av avföring. Jag såg till att sluta fred mellan dem och fick Gustav att göra sina behov på rätt ställe... Rätt uttröttad fick jag några timmars sömn innan klockan ringde.

Solen har följt mig hela dagen och det är tacksamt. Mina största problem idag har bestått i vilka solglasögon jag ska välja. Snöreflexerna är rätt starka så mina vanliga solbrillor räcker inte till, jag fick köra goggles på eftermiddagen för att bli av med huvudvärken. Angenäma problem...

Thomas har inte fått så mycket gjort idag, den största händelsen för honom var nog en titt på byn, en rundvandring på ICA och åkturen hem igen. Efter att vi gemensamt träffat läkare för att kolla Elis öron. Än så länge är det endast en rejäl förkylning med hög feber, vi håller tummarna för att det inte blir nåt mer av det. Imorgon väntas ytterligare sol så vi ska försöka få lite sol en halvdag var. Elis förblir nog inne någon dag till.

Efter kvällspromenaden med Cookie, luftade sig katterna för första gången här. Det var en nervös känsla att släppa ut dem. Elin kollade av tomten och insåg snabbt att det fanns farliga bilar på ett hyfsat avstånd. Hon kom självmant in när en bil närmade sig. Gustav var kaxig och sprang ut på parkeringen men kom snabbt tillbaka till altanen och när första bästa bil dök upp så sprang han raka vägen in igen. Sen dess, har de velat gå ut fler gånger, men matte vill inte passa på dem så de får vackert vänta till morgondagen och ta sig en titt på dagtid. Imorgon blir nog största utmaningen med katterna...

måndag 9 mars 2009

Sjukstuga


Då var man igång och jobbar igen. Efter en veckas semester med magbakterie och feber så var det slut på vilan. Imorse var Jenny ute i backen och kröp igen, med nybörjare för hela slanten. Det är annorlunda i denna skidskola, en mer gemytlig och liten skidskola. Detta innebar en hel del nytt och det gör att man får koncentrera sig på lösningar. Det var uppfriskande och solen har tittat fram på oss stundtals. När lektionerna var slut åkte jag hem och hämtade Elis och Thomas. Den sistnämnde var sugen att prova skogen igen då det fallit en hel del ny snö.

Medan han åkte av sig gick Elis och mamma till pulkabacken för ett åk. När det var avklarat så grillade vi korv, då en förkyld E inte velat ha någon lunch. Lite halvakut blev vi sen indragna i mer jobb. En tyska som bor i backen hade åkt på ryggproblem, så Elis och mamma ryckte ut, med bänk och pulka. Det var en lustig upplevelse. Jag behandlade ryggen på en tysk dam, i bastun! Den var förvisso inte på men jag blev varm nog ändå i termobyxer, med underställ och fleeceställ... Elis njöt av utsikten över backen och kollade alla maskiner och att bastun var rätt byggd. Han slog i de sista spikarna med min reflexhammare så bastun är numera i toppskick.


Efter behandlingen fick jag höra att hennes man var neurokirurg. Damen hade inte nog med engelskkunskaper för att berätta det och det var nog lika bra det! När hennes man sen berättade hur det låg till, kom jag på mig själv att säga: "-I'm very gentle and not at all violent when I treat poeple"... Ett knystat försök att inte bli halshuggen, innan jag hann ur lägenheten. Döm om min förvåning så avdramatiserade han det hela och sa att det var bra att jag kunde hjälpa hans fru. Måtte det hela gå bra nu, annars får jag nog en galen tysk på halsen...

Elis fick post idag. Tack Britt-Marie, för att du skickade oss tidningsartikeln om Elis och dagis.


Det blir nog ganska lugnt i stugan i veckan. Elis är hängig och blir nog inne några dagar, han började hosta ikväll. Vi trodde lite frisk luft en timma kunde lösa lite av snuvan, men jag vet inte. Vi får ta en dag i taget och hoppas att vi andra klarar oss. Det vore väl muntert att han får öroninflammation igen, då kanske vi i alla fall får en vecka här friska allihopa...

söndag 8 mars 2009

Bildskön?

Dagen började med en insats i skidskolan. Åter igen behövde de lite folk att fota för nästa års katalog med tillbehör. Jag åkte ensam iväg till backen och fick använda lite utstyrsel som skulle passa. Vi höll på med detaljer och olika ställningar med stavar hit och leende dit. Man blir MYCKET naturlig efter en lång stunds leende, jag lovar. När ansiktet hade frusit fast i en leende position så var vi klara. Undertecknad är inte så van att vara framför kameran och blev därför inte så jättenöjd med resultatet. Bilderna blev kanon på oss alla men man är helt enkelt inte van att se sig själv i närbild!!! Synd att man inte fått nå'n solbränna att tala om, det märks ju vilka som jobbar säsong kan jag tillägga...

Tanken var att hinna ta några svängar innan lunch och hemgång till familjen. I stället blev jag indragen i en nybörjarlektion och fick ta hand om en mor och tonårsdotter, från Skåne... Vid det här laget vet jag precis vad det innebär och mycket riktigt. Jag är nog beredd att ge tillbaka Skåne till Danmark, vad ska vi med det till och än mer, vad ska de här att göra? Skämt å sido, det gick bra och det var en uppvärmning inför morgondagen då jag börjar jobba halvtid i Pinnens skidskola.



Jag fick i alla fall några svängar efter det. Då det blåste ca 20m/s på toppen så bestämde jag mig raskt för att jag skulle bara köra mig varm i kläderna. Jag provkörde båda mina skidor och sen fick jag ett ryck och tänkte svänga igång "skidlärar"skidorna. Kul att få ett par riktiga pistskidor, dessutom har jag ju inte kört Head tidigare. Det var en upplevelse! Jag brände av några åk med mina nya kollegor. Jag hade även turen att få prova Heads nya chipskida, den ändrar karaktär beroende på underlaget. Det var en häftig känsla. Där ser man att man inte ska döma hunden efter håren. Skidan var jättemjuk när jag tog mig till liften och ett lätt obehag spred sig innan jag skulle åka ner. Ska den här fladderskidan klara av att ta mig ner i en hård pist? Här gäller det att lita på att balansen infinner sig när jag börjar svänga, nyttigt för självkänslan! Konstigt nog så ändrar skidan karraktär när jag svänger första svängen i hård pist, den håller hur bra som helst. Ju mer jag kör och ju fortare jag kör, desto stabilare blir den. Häftigt! Jag åkte några åk och provade olika underlag, inget åk var det andra likt. Jag insåg att denna skida kräver lite invänjning innan man får pejl på den. Ett spännande koncept och jag hoppas att jag får fler chanser att prova den igen.

Väl hemma igen så mötte jag Thomas i dörren. Han tänkte trotsa vind och snöbyar om än för en stund. Jag tog över lekandet med Elis. Han tycker just nu att det är roligast att leka affär och att åka bil i vår dubbelsäng för att ta sig till affären. Han har koll på nycklar till båda bilarna och vi har byggt resturang i våningssängen. Fast jag måste erkänna att hålla honom inne en hel dag har varit tufft. Han är inte direkt sjuk så imorgon får vi lov att ge honom lite frisk luft, kvällarna blir så fruktansvärt långa annars... Katterna verkar inte göra ett dyft åt sin tillvaro. De sover natt som dag, jag antar att de har semester.

lördag 7 mars 2009

Gråväder, flatljus och teknikstrul

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Igen. E verkar på väg att bli sjuk, han nyser och snörvlar och dessutom börjar han bli lite hes. Vi få se vad som händer! Vi har i alla fall beslutat oss för att hålla honom hemma från skidåkning imorgon.

Vi var iväg till Hamra för att ta några svängar med E på förmiddagen men han ville bara åka ett åk och så fick det bli. J hämtade ut lite utrustning inför måndagens övningar i skidskolan och sen for vi hem och kollade på Bambi. T åkte iväg till Svansjöliftarna på eftermiddagen för att ta några svängar i skogen där. Men sin vana trogen så var liften stängd där även idag. Eftersom jag inte var jättesugen på att hika även idag bestämde jag mig för att åka lite i en brant med ett par dropp som ligger ovanför Tännporten. Efter en kortare promenad för att komma upp på den toppen insåg jag att sikten var precis lika dålig där, som i resten av systemet så jag fegade ur och hasade mig ner runt klipporna i stället för att hoppa över dem, som var min ursprungliga plan... Döm om min förvåning när jag sedan inser att den lift som går uppe på platån vid Svansjöliften är igång. Det är ett digert jobb att ta sig dit utan den långa liften nerifrån dalen men med en del trix o fix och en del användande av apostlahästarna tar man sig dit. Det gjorde att jag kunde få ett par halvdana åk i skogen trots allt. Snön har blåst ihop och det är lite för varmt här uppe för att snön ska hålla sig riktigt bra just nu, så det var tungåkt. Vi skulle behöva ha ett par dagar med neråt -10-15 grader för att få tillbaka den fina snön.

Jag kryssade fram och tillbaka lite grann för att hitta någon fin åkning i systemet men det gick trögt. Skam den som ger sig tänkte jag och knallade upp på den förstnämnda toppen igen för att se om förhållandena blivit bättre. Det hade de inte. Det fick bli en elva ner till bilen och hemfärd för lunch istället.

E och J låg hemma i soffan och läste sagor när jag kom hem och de såg ut att ha det bättre än vad jag haft det så jag beslutade mig för att hjälpa dem att göra ingenting ett tag. E kollade på filmer på Youtube ett tag (Vi hittade Dr. Snuggles!) och sedan gick vi ut för att åka pulka. Först korsade vi vägen och åkte i en slänt som går ner mot sjön som ligger framför vår stuga. Vi filmade litegrann när J och E åkte och sen gick vi för att åka lite i skoterspåret igen. Vår tanke var att filma där också men inte med hjälmkamera den här gången. Sagt och gjort. T släpade upp E i pulkan till toppen på backen och J hoppade i för att följa lilla E ner medan pappa filmade. En snabb språngmarsch ner och sen upp med pulka och barn igen men nu skulle J filma istället. Efter nerfärden ville E ge upp och tur var väl det, annars hade jag varit tvungen att vika ner mig då mina ben var ganska möra efter allt knatande i skidbacken...

Tyvärr ville inte tekniken vara med oss idag så vi kan inte presentera det rafflande filmmaterial vi tänkt. Vi hade lyckats fippla till nån inställning på kameran så när man spelar upp filmen går det i ljusets hastighet ungefär. Vad man vad det är kan man gissa men jag tänker inte utsätta någon annan för att behöva göra det...

Vi får ta nya friska tag en annan dag, nu är kameran återställd och blir bara E och J det också så kommer det snart en ny kioskvältare härifrån!


Fridens!

fredag 6 mars 2009

En helt vanlig dag

Fredagen började med att lilla E och pappa for ner till byn (Funäsdalen) och spenderade nån timma eller två i Lolandet. E tjatade om att åka sittlift upp till toppen medan pappa var mer tveksam och tyckte vi skulle hålla oss till knapp- och repliften i barnområdet. E kämpar på med glasstruten och det tar sig. Tyvärr är inte barnbackarna alltid så jättbra lagda har vi insett... Av någon anledning så är de förhållandevis branta precis i slutet. Det är en taskig kombo med instabil treåring, brant backe och stängsel eller i värsta fall liftkö! Vi kämpar på med bromsandet dock och det börjar arta sig. Jag känner igen mönstret med att vilja ha hjälp. Vår hjälte var likadan när han skulle lära sig gå. Bara man hade en hand där gick det bra oavsett om den faktiskt hjälpte till eller inte. Förhoppningsvis så kommer han på att han kan släppa vår hand och åka själv snart, det skulle gå så mycket lättare för honom då...

Eftermiddagen ägnades åt så spännande saker som tvätt och matinköp medan E sov en lur. När pappa kom tillbaka beslutade vi oss för att ge oss ut och åka pulka i skoterspåret bakom stugan. Pappa monterade på hjälmkameran och vi gav oss iväg ut. Vi fick ett par halvdana filmsnuttar, men vi får trimma in kameravinkeln lite så ska vi nog kunna presentera lite bättre material.

För er som inte provat att släpa en 20 kilo tung unge i en pulka uppför ett skoterspår som stiger ca. 30 höjdmeter på 200m så kan jag berätta att det är jobbigt. Jättejobbigt. Alla åtta gångerna. Men å andra sidan tycker nog pappa att det är lika kul som E att åka ner så det är mödan värt!

J ligger fortfarande däckad på soffan tyvärr, vi hoppas att hon ska pigga på sig så att vi kan ta en dag då hela familjen kan ge sig ut på någon form av äventyr. Vi får se imorgon om hon åtminstone orkar hänga med ut en stund.


De flygande köttbullarna

torsdag 5 mars 2009

3:e dagen är avklarad...



Ni som vet vad det innebär med 3:e dagen förstår nog vad vi åsyftar. Kroppen känns allmänt mör och barnen är gnälliga. Vi beslutade oss tidigt för att bara vara hemma. Det mest händelserika igår, var nog en hundpromenad, där Cookie fick sitt lyste uppmätt med ett vackert rådjur som passerade förbi ovanligt nära.

Idag hade vi bestämt oss för att nyttja förmiddagen. Vi åkte till ett annat barnområde där Elis kunde träffa Alvar Myskoxe. Liften gick fortare men Elis ville ju åka med mamma så det gjorde inte så mycket. Vi åkte några åk och Elis har nu börjat svänga självmant, men finner ingen riktig anledning att bromsa än... Imorgon ska vi försöka ta bort staven, som enbart används för Elis självkänsla. Vi hoppas kunna övertyga honom att han faktiskt redan kan åka skidor!




Tyvärr har eftermiddagen varit seg. Elis har tittat på Nalle Puh och mamma har legat frusen på soffan. Jag har åkt på feber men vet inte vad det kommer att bli av det. Jag hoppas verkligen inte att det är långvarigt. På måndag ska jag nämligen hjälpa "småportar" i skidbacken på halvtid.

Thomas ägnade förmiddagen åt filma störtloppsvinnaren i OS 2018 samt att vänta på densamme och hans mamma när de gav sig av för att hälsa på i Myskoxland. Efter en knapp timmes väntan insåg han att de nog åkt vilse. Hans misstanke bekräftades när han träffade en surmulen mamma och och det blivande alpinesset. De hade hamnat i galen lift och släpat sig tillbaka genom skog och elände. Med tanke på att J gjorde detta med feber i kroppen får man väl betrakta det som en hjälteinsats. Själv hade han aldrig orkat.

Thomas eftermiddag ägnades åt teknikträning samt lite hopp och lek med fyra glada barn. Han jobbar på att bättra på sin carvingteknik och hittade idag känslan som han sökt efter. Kul! Nu fram på kvällskvisten efter lite Tacos och en del lekande med lilla E så börjar det närma sig natti-natti för hans del. J ligger däckad och T tänkte ge sig ut i längdspåret efter att E somnat. Om det sker innan 22 vill säga...

tisdag 3 mars 2009

Vi satsar stort med en ny karriär...

Semester till trots och ett löfte om att inte ha tider att passa, så stod vi där idag. Vi hade bokat in ett skidskolepass för Elis. Vi hann i tid och med en nymatad son så måtte det väl gå?! Jag kände igen hela mitt reaktionsmönster idag, förutom att jag inte tidigare stått på denna sidan. I många år har jag sett föräldrar mena väl och peppa sina barn till skidskola. Så var det min tur, att nervöst lämna sonen i en okänd grupp. Efter lite lock och pock så följde han med. Till min stora lycka så åkte han lift själv och hängde med så gott han kunde. Elis stackar'n, har gått totalt i sin mammas fotspår, han gick med i en nybörjar grupp där han var tväryngst! Han var huvudet kortare än alla och troligen 2 år yngre än dem, men han kämpade på ändå.

Sandra hjälper Elis att svänga.


Liften är mest spännande.



Elis utövar glasstruten.

Det var med glädje i själen vi gav upp efter en timmas skidåkning. Då var det äntligen dags för mig att få några fluffiga svängar i pudersnön. Jag fick några glädjeåk som värmde djupt in i märgen. Solen har följt oss i två dagar och vi fick en chans till återhämtning innan vi hade ett uppdrag att utföra under kvällen.

Vår vän Ingela drar igång det ena efter det andra runt omkring oss. Ikväll har vi agerat idealfamilj för nästa års katalog över Funäsdalsområdet. Fotografen som arrangerar bilder, placerade oss framför brasan med kaffe och bulle och saft med chips för barnen. Ja, ni läste rätt, chips! Jag försökte läsa saga för lilla E, som hade svårt med koncentrationen. Inför varje bild kastades T-röd på elden för en viss visuell effekt. Hur lätt är det då att ha fokus på en sagobok??? Dessutom fick vi ett bonusbarn som Thomas skulle hålla ordning på. Nåja det var inte så svårt, då killen skulle spela spel liggandes på golvet. Det hela var rätt regiserat, så vi får väl se vad de kommer att använda till hösten.

De enda som verkar ta det lugnt och verkligen njuta av att vara sysslolösa är nog katterna. Från morgon till sen eftermiddag ligger de och sover på samma plats. Än så länge anar jag inga som helst behov av att göra av med nå'n energi...

måndag 2 mars 2009

Magic monday...

En dag som idag kan ha många epitet. Jag väljer att kalla den djup. Midjedjup och lite till på sina ställen. Under natten och dagen föll det ca 25cm kall nysnö, i kombination med vind ger det oanade möjligheter. Champangepuder är ett namn som nog några hört. Så var det idag. Det är en speciell känsla att andas in snö, det går inte att beskriva det måste upplevas. Tyvärr har snöfall och blåst sin baksida också. Lavinfara. Nu är ju inte terrängen här i Tänndalen den mest exponerade men det räcker till för mindre släpp. Hängdrivor som ger med sig och branta hang där snön kan åka. Snö som kollapsar har ett ödesdigert ljud. Ett ljud som manar till försiktighet. Efter att hört den karaktäristisk sucken så valde jag att styra mina steg mot lite säkrare åkning. En avstängd lift gjorde att det bara blev ett åk...
Det tar på krafterna för en försoffad konsult att gå upp i motvind!








Början på en bra dag











Snökollaps











Förstaspår











Storslalom











Bus i snön






E gjorde jätteframsteg idag. Han åkte lift alldeles själv och han åkte ett par vändor med mamma som lift i barnbacken. Det är två stolta föräldrar som kan konstatera att han hyser talang för utförsåkning. Pappa blev utskrattad när han gav sig på att prova den utstakade banan men körde in nån slags svamp och klotade...
Efter att E tagit en tupplur och mamma övat handbromsvändningar vid Svansjöliftarna så passade vi på att skotta lite snö, så att altanen blev ren. Solen värmer bra och vi hoppas kunna få några timmar mot en solvarm husvägg...
E passade på att åka lite rutschkana i snöhögen framför huset. Efter ett par vändor upp och ner där lät till och med han ansträngd. Han konstaterade: "Nu ska jag inte åka mer, jag vill ha vatten istället!" Jag förstår honom fem-sex vändor upp och ner i den högen och jag skulle behövt ambulans.









Imorgon blir det skidskola för E´s del. Vi får se hur det går. Han har annonserat att han vill åka med de andra barnen. Men å andra sidan har han ändrat sig förr...