måndag 9 mars 2009

Sjukstuga


Då var man igång och jobbar igen. Efter en veckas semester med magbakterie och feber så var det slut på vilan. Imorse var Jenny ute i backen och kröp igen, med nybörjare för hela slanten. Det är annorlunda i denna skidskola, en mer gemytlig och liten skidskola. Detta innebar en hel del nytt och det gör att man får koncentrera sig på lösningar. Det var uppfriskande och solen har tittat fram på oss stundtals. När lektionerna var slut åkte jag hem och hämtade Elis och Thomas. Den sistnämnde var sugen att prova skogen igen då det fallit en hel del ny snö.

Medan han åkte av sig gick Elis och mamma till pulkabacken för ett åk. När det var avklarat så grillade vi korv, då en förkyld E inte velat ha någon lunch. Lite halvakut blev vi sen indragna i mer jobb. En tyska som bor i backen hade åkt på ryggproblem, så Elis och mamma ryckte ut, med bänk och pulka. Det var en lustig upplevelse. Jag behandlade ryggen på en tysk dam, i bastun! Den var förvisso inte på men jag blev varm nog ändå i termobyxer, med underställ och fleeceställ... Elis njöt av utsikten över backen och kollade alla maskiner och att bastun var rätt byggd. Han slog i de sista spikarna med min reflexhammare så bastun är numera i toppskick.


Efter behandlingen fick jag höra att hennes man var neurokirurg. Damen hade inte nog med engelskkunskaper för att berätta det och det var nog lika bra det! När hennes man sen berättade hur det låg till, kom jag på mig själv att säga: "-I'm very gentle and not at all violent when I treat poeple"... Ett knystat försök att inte bli halshuggen, innan jag hann ur lägenheten. Döm om min förvåning så avdramatiserade han det hela och sa att det var bra att jag kunde hjälpa hans fru. Måtte det hela gå bra nu, annars får jag nog en galen tysk på halsen...

Elis fick post idag. Tack Britt-Marie, för att du skickade oss tidningsartikeln om Elis och dagis.


Det blir nog ganska lugnt i stugan i veckan. Elis är hängig och blir nog inne några dagar, han började hosta ikväll. Vi trodde lite frisk luft en timma kunde lösa lite av snuvan, men jag vet inte. Vi får ta en dag i taget och hoppas att vi andra klarar oss. Det vore väl muntert att han får öroninflammation igen, då kanske vi i alla fall får en vecka här friska allihopa...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar