En helt vanlig dag

Fredagen började med att lilla E och pappa for ner till byn (Funäsdalen) och spenderade nån timma eller två i Lolandet. E tjatade om att åka sittlift upp till toppen medan pappa var mer tveksam och tyckte vi skulle hålla oss till knapp- och repliften i barnområdet. E kämpar på med glasstruten och det tar sig. Tyvärr är inte barnbackarna alltid så jättbra lagda har vi insett... Av någon anledning så är de förhållandevis branta precis i slutet. Det är en taskig kombo med instabil treåring, brant backe och stängsel eller i värsta fall liftkö! Vi kämpar på med bromsandet dock och det börjar arta sig. Jag känner igen mönstret med att vilja ha hjälp. Vår hjälte var likadan när han skulle lära sig gå. Bara man hade en hand där gick det bra oavsett om den faktiskt hjälpte till eller inte. Förhoppningsvis så kommer han på att han kan släppa vår hand och åka själv snart, det skulle gå så mycket lättare för honom då...

Eftermiddagen ägnades åt så spännande saker som tvätt och matinköp medan E sov en lur. När pappa kom tillbaka beslutade vi oss för att ge oss ut och åka pulka i skoterspåret bakom stugan. Pappa monterade på hjälmkameran och vi gav oss iväg ut. Vi fick ett par halvdana filmsnuttar, men vi får trimma in kameravinkeln lite så ska vi nog kunna presentera lite bättre material.

För er som inte provat att släpa en 20 kilo tung unge i en pulka uppför ett skoterspår som stiger ca. 30 höjdmeter på 200m så kan jag berätta att det är jobbigt. Jättejobbigt. Alla åtta gångerna. Men å andra sidan tycker nog pappa att det är lika kul som E att åka ner så det är mödan värt!

J ligger fortfarande däckad på soffan tyvärr, vi hoppas att hon ska pigga på sig så att vi kan ta en dag då hela familjen kan ge sig ut på någon form av äventyr. Vi får se imorgon om hon åtminstone orkar hänga med ut en stund.

De flygande köttbullarna