3:e dagen är avklarad...

Ni som vet vad det innebär med 3:e dagen förstår nog vad vi åsyftar. Kroppen känns allmänt mör och barnen är gnälliga. Vi beslutade oss tidigt för att bara vara hemma. Det mest händelserika igår, var nog en hundpromenad, där Cookie fick sitt lyste uppmätt med ett vackert rådjur som passerade förbi ovanligt nära.

Idag hade vi bestämt oss för att nyttja förmiddagen. Vi åkte till ett annat barnområde där Elis kunde träffa Alvar Myskoxe. Liften gick fortare men Elis ville ju åka med mamma så det gjorde inte så mycket. Vi åkte några åk och Elis har nu börjat svänga självmant, men finner ingen riktig anledning att bromsa än... Imorgon ska vi försöka ta bort staven, som enbart används för Elis självkänsla. Vi hoppas kunna övertyga honom att han faktiskt redan kan åka skidor!

Tyvärr har eftermiddagen varit seg. Elis har tittat på Nalle Puh och mamma har legat frusen på soffan. Jag har åkt på feber men vet inte vad det kommer att bli av det. Jag hoppas verkligen inte att det är långvarigt. På måndag ska jag nämligen hjälpa "småportar" i skidbacken på halvtid.

Thomas ägnade förmiddagen åt filma störtloppsvinnaren i OS 2018 samt att vänta på densamme och hans mamma när de gav sig av för att hälsa på i Myskoxland. Efter en knapp timmes väntan insåg han att de nog åkt vilse. Hans misstanke bekräftades när han träffade en surmulen mamma och och det blivande alpinesset. De hade hamnat i galen lift och släpat sig tillbaka genom skog och elände. Med tanke på att J gjorde detta med feber i kroppen får man väl betrakta det som en hjälteinsats. Själv hade han aldrig orkat.

Thomas eftermiddag ägnades åt teknikträning samt lite hopp och lek med fyra glada barn. Han jobbar på att bättra på sin carvingteknik och hittade idag känslan som han sökt efter. Kul! Nu fram på kvällskvisten efter lite Tacos och en del lekande med lilla E så börjar det närma sig natti-natti för hans del. J ligger däckad och T tänkte ge sig ut i längdspåret efter att E somnat. Om det sker innan 22 vill säga...