Bildskön?

Dagen började med en insats i skidskolan. Åter igen behövde de lite folk att fota för nästa års katalog med tillbehör. Jag åkte ensam iväg till backen och fick använda lite utstyrsel som skulle passa. Vi höll på med detaljer och olika ställningar med stavar hit och leende dit. Man blir MYCKET naturlig efter en lång stunds leende, jag lovar. När ansiktet hade frusit fast i en leende position så var vi klara. Undertecknad är inte så van att vara framför kameran och blev därför inte så jättenöjd med resultatet. Bilderna blev kanon på oss alla men man är helt enkelt inte van att se sig själv i närbild!!! Synd att man inte fått nå'n solbränna att tala om, det märks ju vilka som jobbar säsong kan jag tillägga...

Tanken var att hinna ta några svängar innan lunch och hemgång till familjen. I stället blev jag indragen i en nybörjarlektion och fick ta hand om en mor och tonårsdotter, från Skåne... Vid det här laget vet jag precis vad det innebär och mycket riktigt. Jag är nog beredd att ge tillbaka Skåne till Danmark, vad ska vi med det till och än mer, vad ska de här att göra? Skämt å sido, det gick bra och det var en uppvärmning inför morgondagen då jag börjar jobba halvtid i Pinnens skidskola.

Jag fick i alla fall några svängar efter det. Då det blåste ca 20m/s på toppen så bestämde jag mig raskt för att jag skulle bara köra mig varm i kläderna. Jag provkörde båda mina skidor och sen fick jag ett ryck och tänkte svänga igång "skidlärar"skidorna. Kul att få ett par riktiga pistskidor, dessutom har jag ju inte kört Head tidigare. Det var en upplevelse! Jag brände av några åk med mina nya kollegor. Jag hade även turen att få prova Heads nya chipskida, den ändrar karaktär beroende på underlaget. Det var en häftig känsla. Där ser man att man inte ska döma hunden efter håren. Skidan var jättemjuk när jag tog mig till liften och ett lätt obehag spred sig innan jag skulle åka ner. Ska den här fladderskidan klara av att ta mig ner i en hård pist? Här gäller det att lita på att balansen infinner sig när jag börjar svänga, nyttigt för självkänslan! Konstigt nog så ändrar skidan karraktär när jag svänger första svängen i hård pist, den håller hur bra som helst. Ju mer jag kör och ju fortare jag kör, desto stabilare blir den. Häftigt! Jag åkte några åk och provade olika underlag, inget åk var det andra likt. Jag insåg att denna skida kräver lite invänjning innan man får pejl på den. Ett spännande koncept och jag hoppas att jag får fler chanser att prova den igen.

Väl hemma igen så mötte jag Thomas i dörren. Han tänkte trotsa vind och snöbyar om än för en stund. Jag tog över lekandet med Elis. Han tycker just nu att det är roligast att leka affär och att åka bil i vår dubbelsäng för att ta sig till affären. Han har koll på nycklar till båda bilarna och vi har byggt resturang i våningssängen. Fast jag måste erkänna att hålla honom inne en hel dag har varit tufft. Han är inte direkt sjuk så imorgon får vi lov att ge honom lite frisk luft, kvällarna blir så fruktansvärt långa annars... Katterna verkar inte göra ett dyft åt sin tillvaro. De sover natt som dag, jag antar att de har semester.